I början av graviditeten mådde jag otroligt illa och var trött hela tiden! Kunde sova typ 18 timmar per dygn vilket var väldigt tydliga symptom på att jag var med barn. Nu i vecka 13 har det mesta börjat avta och det känns lite läskigt det känns nästan inte som att jag är med barn alls. Jag har dock läst om det här på andra bloggar och hört att det kallas för "spökveckorna" och att många går igenom det och att det inte alls är något farligt.

Men man blir så himla otålig! Kan det bara hända något! 

Hej! Jag heter My jag är 20 år och jag tog studenten från Kulturama Estetiska gymnasium i våras.

För ungefär två månader sedan gjorde jag ett positivt graviditetstest vilket då vände lite upp och ner på tillvaron.

Jag insåg snabbt att pappan till barnet i mig bara var en tillfällig flirt jag har inget fast jobb och bor kvar hemma det var ju inte alls läge att skaffa barn helt enkelt!

Men trotts att allt talade emot att behålla barnet så var det något i mig som visste redan från början att en abort inte var något jag ville.

Det tog två veckor innan jag kom fram till ett beslut och det var efter jag varit hos en kurator på huddinge sjukhus och ventilerat allt som snurrade i huvudet som både hon och jag kunde konstatera att jag var redo att göra mitt livs resa jag skulle bli mamma.

Jag är idag gravid i vecka 12+4 och jag får ofta två frågor den ena är "Varför valde du att behålla det?"

Det är en jätte svår fråga att svara på du kan berätta att du gjort en abort det är logiskt folk försår och folk kan säga "det var ett vettigt beslut" och det hade förmodligen folk även sagt till mig om jag valt att göra en abort. Men du kan inte riktigt förklara varför du väljer att behålla ett barn. Det är någonting du bara förstår om du varit i situationen själv.

Den andra frågan är "Var det planerat?" och jag vill egentligen mest skratta när folk ställer mig den frågan för att det är en väldigt personlig fråga att ställa och för att jag tycker att det är väldigt självklart att det inte är det. Jag brukar iaf svara "Nej men lika välkommet för det"

Pappan har valt att vara delaktig och vi är vänner men inte tillsammans. Jag är inte alls orolig utan tror att vi gör det bättre så här. 

Hör jätte gärna av kommentera en rad eller så :)