Asså jag är ju en riktig svennebanan! Jag älskar fredagstacos framför let's dance melodifestivalen och husvagnssemestrar! Självklart älskar jag oxå Ullared och på fredag ska jag och FiaLia dit och shoppa loss och ni förstår inte hur taggad jag är! :O

Eller jag är välidigt taggad på våran roadtripp ner till Halland över lag men Ullared det kommer ju bli fantastiskt jag har laddat upp genom att kolla på programmet på nätet och snappat upp några tips från dem rutinerade shopparna! ;)

Jag har skrivit en inköpslista och håller på att klura på det här med att märka vagnarna med något så att vi inte tappar bort dem. Det kommer bli storslaget!

Nej de e nog inte riktigt så jag skulle beskriva mitt liv men dem senaste dagarna hade jag inte alls varit sugen på chips pizza och godis utan i matkassarna jag burt hem har det istället legat kvarg frysta bär och grönsaker och veg biffar.

Det har inte varit en medveten handling utan har på något sätt bara blivit så jag har varit sugen på det. 

Solrosbröd med ört créme fraiche och avokado.

Hallon och björnbär med vaniljkvarg.

Grönsaksbiffar med kokta grönsaker stekta champinjoner och vitlöks créme fraiche.

Det är alltså inte så svårt att äta nyttigt och jag hoppas nu för mitt liv att detta vill hålla i sig efter förlossningen så att det inte blir så svårt att droppa dem där mamma kilona som kommer sätta sig lite här och var :)

Men jag ska inte spela skenhelig det har slinkt ner både vitt bröd kakor och något glas cola idag ;)

Den här helgen har det varit vår!

Guuud så härligt!

Jag har tyvärr inte haft möjlighet att spendera jätte mycket tid ute i solen men har tagit en promenad iaf och passat på att haft balkongendörren öppen.

Annars har helgen bestått av hemma pyssel här hemma och förberedelser inför Halmstadsresan som blir av nästa helg!

Det ska bli så himla kul! Får träffa moster njuta av lugnet i Simlångsdalen ta en tripp till Ullared och shoppa loss och sist men inte minst ha FiaLia för mig själv en hel helg det har nog aldrig hänt så länge jag har känt henne ;)

Ska även passa på att gratulera min fina pappa som idag fyller 42 år! Grattis pappsen Hoppas du haft det bra hos farfar!

Nu ska jag kika på en film innan det är dags att sova! 

Natti!

Nej jag tror jag e helt oförmögen att driva en blogg!

Men jag gör ett nytt försök!

Jag har nu gått in i vecka 30 och är inne i tredje och sista trimestern och det har äntligen börjat kännas på riktigt vilket har gett mig jätte mycket energi.

Fram till nu har man inte riktigt fattat vad som är på väg men nu har det slagit mig och det ger motivation till att börja komma iordning i lägenheten så att det faktiskt är mysigt att komma hem från BB sen.

Jag har skaffat mig rutiner går upp och går och lägger mig ungefär samma tid varje dag och äter på hyfsat fasta tider, ser till att pyssla i lägenheten ungefär två timmat om dagen och ta promenader de dagar jag inte har några ärenden ut så att jag kommer ut och får lite luft.

Tiden går dessutom lite fortare när den är planerad :)

Idag tänkte jag köra en enbart slappar dag för att gårdagen blev så himla hektisk men när jag kände att jag kämpade för att hålla mig vaken i soffan kunde jag lika gärna ställa mig och diska tyckte jag och det mina vänner är inte helt vanligt att jag känner för att göra så där spontant.

Nu ska jag ta min efterlängtade långdusch och sen kolla på en film i sängen innan det är dags att äntligen få sova några timmar :)

Många frågar "Så du är själv med barnet?" och lägger huvudet på sned som någon sympatigest.

Och ja rent tekniskt jag är snart en ensamstående mamma men inte är jag själv heller!

Jag vet att ansvaret ligger på mig att det är jag som ska vara den där föräldern som måste sätta alla gränser vara tråkig och vara vaken hela nätterna men jag vet också att det kommer vara den mest älskade ungen på jorden för det finns så många människor runt omkring. Jag förlitar mig inte på deras stöd men jag tar racksamt emot det.

Jag vet att det kommer finnas en mamma och pappa mormor morfar morbröder moster extra mostrar och morbröder en gudfar gammel lmormor gammelfarmor så många människor som kommer älska det här barnet och ställa upp för oss båda och det gör den här resan lättare! :)

Tack ska ni ha! <3

I början av graviditeten mådde jag otroligt illa och var trött hela tiden! Kunde sova typ 18 timmar per dygn vilket var väldigt tydliga symptom på att jag var med barn. Nu i vecka 13 har det mesta börjat avta och det känns lite läskigt det känns nästan inte som att jag är med barn alls. Jag har dock läst om det här på andra bloggar och hört att det kallas för "spökveckorna" och att många går igenom det och att det inte alls är något farligt.

Men man blir så himla otålig! Kan det bara hända något! 

Hej! Jag heter My jag är 20 år och jag tog studenten från Kulturama Estetiska gymnasium i våras.

För ungefär två månader sedan gjorde jag ett positivt graviditetstest vilket då vände lite upp och ner på tillvaron.

Jag insåg snabbt att pappan till barnet i mig bara var en tillfällig flirt jag har inget fast jobb och bor kvar hemma det var ju inte alls läge att skaffa barn helt enkelt!

Men trotts att allt talade emot att behålla barnet så var det något i mig som visste redan från början att en abort inte var något jag ville.

Det tog två veckor innan jag kom fram till ett beslut och det var efter jag varit hos en kurator på huddinge sjukhus och ventilerat allt som snurrade i huvudet som både hon och jag kunde konstatera att jag var redo att göra mitt livs resa jag skulle bli mamma.

Jag är idag gravid i vecka 12+4 och jag får ofta två frågor den ena är "Varför valde du att behålla det?"

Det är en jätte svår fråga att svara på du kan berätta att du gjort en abort det är logiskt folk försår och folk kan säga "det var ett vettigt beslut" och det hade förmodligen folk även sagt till mig om jag valt att göra en abort. Men du kan inte riktigt förklara varför du väljer att behålla ett barn. Det är någonting du bara förstår om du varit i situationen själv.

Den andra frågan är "Var det planerat?" och jag vill egentligen mest skratta när folk ställer mig den frågan för att det är en väldigt personlig fråga att ställa och för att jag tycker att det är väldigt självklart att det inte är det. Jag brukar iaf svara "Nej men lika välkommet för det"

Pappan har valt att vara delaktig och vi är vänner men inte tillsammans. Jag är inte alls orolig utan tror att vi gör det bättre så här. 

Hör jätte gärna av kommentera en rad eller så :)